Susanne Nyström: LO och SD bör skrota sina valfilmer

Exempelvis är Sverige världens näst mest innovativa land, fjärde bäst att göra affärer med och ekonomin är bland de snabbast växande globalt.

Det betyder inte att det inte finns problem eller att valutgången inte spelar roll. Partierna vill olika saker, har olika prioriteringar och kommer att föra Sverige i olika riktningar.

Däremot sitter ingen politiker just nu och gnuggar händerna och drömmer om att förstöra så mycket som möjligt. Trots det är det den bilden som både LO och Sverigedemokraterna sprider i sina valfilmer.

För det är inte sant att ”vi” (oklart vilka) blir av med våra jobb om Alliansen kommer till makten med M och SD i spetsen, vilket LO påstår (en regeringskonstellation som för övrigt inte är aktuell). Inte heller att ”ingen får bli sjuk, ingen får skaffa barn, ingen får bli äldre”. Eller att det inte kommer att finnas några fasta anställningar.

Samma klyfta mellan dikt och verklighet gäller SD:s valfilm. I den blandas mörka färger med hotfull musik, och partiledare Jimmie Åkesson säger att ”konflikten går mellan de som förstör vårt land och de som arbetar för att rädda det”, där ”inbördeskrig” och en välfärd som faller sönder anses bero på ”massinvandringen”. I ett reportage i DN i lördags var SD:s partisekreterare Richard Jomshof inne på en liknande linje: ”Jag tror att Västeuropa kommer att gå under, som en följd av islamisering, om vi inte vågar hantera de problem som vi har i dag”.

Här är det värt att stanna upp och påminna om sanningen. Den är att Sverige varken håller på att tas över av ockupanter eller att systemkollapsen är ett andetag bort.

Lika lite kommer misären att vara ett faktum ifall det blir regeringsskifte. Det är bara att blicka tillbaka på mandatperioderna 2006-2014, när löntagare fick betydligt mer pengar i plånböckerna samtidigt som välfärden stärktes.

Därför bör valrörelsen varken handla om att den nuvarande eller den förra regeringen har kraschat hela samhällsbygget eller önskar sabba vardagen för ”vanligt folk”. Inte för att sådana påståenden är ojusta i största allmänhet. Utan för att de inte är sanna.