Efter den debatten i Katrineholms fullmäktige skulle det vara klokt att ta fasta på att delegation och beslut av en ensam ordförande inte är en bra ordning i frågor som kan få politisk laddning.
Det är förvisso inte något nytt påfund av kommunalrådet Göran Dahlström (S) att han själv, utan nämndbeslut, kan dela ut föreningsbidrag ur en pott där det inte finns så mycket av fasta regler och rutiner för ansökningarna. Tvärtom. Denna delegation har hunnit bli hela elva år gammal. Men med tiden har det ändå uppstått diskussioner, och som framgick på fullmäktige finns åtminstone i delar av oppositionen en kritik mot handläggningen.
Om det är en kritik mot kommunalrådet personligen eller mot frånvaron av regelverk kan det finnas olika mening om. Men det behöver man inte avgöra för att kunna se att gamla och beprövade sätt att sköta kommunala saker har en stor fördel. De förebygger det slags misstro som framfördes i fullmäktige från kristdemokrater och liberaler.
Att ärenden som kan bli politiskt kontroversiella klubbas i sammanträden där flera ledamöter från olika partier finns med och beslutar tillsammans är ingen tillfällighet. Det är arbetsmetoden i svenskt kommunalt självstyre. Då kan oklarheter och olika uppfattningar redas ut vid bordet. Förblir man oense kan minoriteten reservera sig, och detta kommer att stå i offentligt protokoll. Det tar lite tid, men det är ett mycket rimligt krav att föreningar som kan få stöd ska kunna söka i god tid.
I andra länder finns på sina håll borgmästarsystem, där motsvarigheten till kommunalråd uppträder som enrådiga chefer i ämbetsverk. Detta inbjuder till att onödig misstro kan uppstå – och ger också ett utrymme för pampvälde som medför andra risker.
Borgmästarmodellen är inget att ta efter. Även starka kommunalråd kan vara förutseende nog att inte försöka dra åt det hållet.
De övriga partierna borde gå KD och L till mötes. Kommunstyrelsen bör ge fullmäktige förslaget att ändra delegationsordning och bidragsregler.