Det är helt okej att vara rädd

Det har blivit ett mantra. Vi ska inte låta rädslan styra. Inte låta ”dom” skrämma oss till tystnad. Leva våra liv som vanligt. Låtsas som om ingenting har hänt.

Övrigt2017-05-05 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är lätt att säga och det låter bra. Baksidan är att de käcka uppmaningarna ger bilden av att det är fel att känna rädsla. Att det skulle vara ett tecken på svaghet, när det tvärtom är en rationell känsla, med syfte att skydda från faror.

I lördags berättade Katrineholmsbon Maria Ogando om hur två män, i samband med pride i Stockholm, drog in henne i en gränd och skar henne i ansiktet, på halsen och på armarna med en tapetkniv (Katrineholms-Kuriren, 29/4). Först tänkte hon som många andra, att hon inte skulle låta sig nedslås. Sedan blev hon rädd, och efter något år drog hon sig tillbaka och valde att gå in i ett skal.

Hon är långt ifrån ensam. John Cannerstad, som bor i Eskilstuna, beskriver det som att han stänger in sig, låser och kastar bort nyckeln, eftersom han inte känner sig säker (Extra, 4/5).

Därmed visar han och Maria varför Katrineholm Pride, som har premiär i dag, behövs. Liksom Eskilstunas Springpride, som bara är tre veckor bort.

För felet är inte att hbtq-personer känner rädsla. Felet är att rädslan är befogad. Inte bara i diktaturer, där homosexualitet är olagligt, utan även i Sverige – ett av världens bästa länder att vara hbtq-person i.

Brottsförebyggande rådet uppskattar att 17 000 personer utsattes för homofobiska hatbrott 2015. Det handlar dels, som i Marias fall, om fysiskt våld, dels om trakasserier och diskriminering.

Därför är det inte särskilt konstigt att John säger att han inte känner sig säker ”i den här stan” och att Maria har börjat känna sig ”obekväm”. Det konstiga är att människor behöver känna så, trots att det har gått över 70 år sedan homosexualitet blev lagligt och nästan 40 år sedan Socialstyrelsen slog fast att homosexuella är lika friska som heterosexuella.

Det är värden som inte bara är enkla att skriva under på, utan som de flesta i Sverige anser är så självklara att de blir förvånade över att det fortfarande finns många som tvingas vara rädda på grund av sin sexuella läggning.

Därför kan alla gå i pride.