Det är den viktigaste valfrågan för Sverigedemokraterna i kommunen. Det berättade partiets förstanamn Göte Nilsson i en intervju i tidningen häromveckan.
Är det så otryggt i Flen, frågar tidningen. ”Det finns en upplevd otrygghet i kommunen och framför allt i Flens tätort”, svarar Nilsson. De åtgärder han lyfter fram är kameraövervakning, trygghetsvakter och föräldrar på stan.
Ett parti som har tryggheten som sin främsta valfråga bör ta den på större allvar än så. Det är orimligt att bara säga att det finns otrygghet och sedan dra fram en standardarsenal av verktyg.
I den trygghetsmätning, med enkäter till ett representativt urval kommunbor, som polisen gjorde tidigare i år får Flens kommun ett problemindex på 1,53. Det är i princip samma nivå som 2015, 2013, lägre än 2011, då det låg på 1,68, och 2 som är den nivå då polisen konstaterar att det finns problem.
Bilden förändras något om man tittar på olika geografiska områden, där Salsta och Hälleforsnäs har index 2,21 respektive 2,15. Det som drar upp siffrorna är just svaren på frågor om trygghet, huruvida man känner sig trygg eller otrygg att vistas ute ensam en sen kväll.
Men – problemet ligger inte alls på en nivå som man kan stöta på i vissa stadsdelar i större städer. Otryggheten står också i dålig relation till den faktiska risken att utsättas för brott. Andelen boende som har drabbats är inte anmärkningsvärt hög. Det är gröna fält hela vägen i polisens sammanställning.
Den insikten bör påverka valet av verktyg i trygghetsarbetet. Lite förenklat: Hur ska man motverka befogad respektive obefogad otrygghet?
Tyvärr tycks kunskapen om vad som skapar otrygghet i Flens kommun vara dålig hos de ansvariga. I den mån insikter finns syns de inte utåt. I samverkansavtalet mellan Flens kommun och polisen listas bara några prioriterade områden: narkotika- och våldsbrott, klotter och skadegörelse, inbrott och stölder, våldsbejakande extremism, trafiksäkerhet samt skol- och ungdomsmiljö.
Med andra ord: Allt ska prioriteras. Och det är oklart varför. Det finns ingen analys, ingen tidsplan, ingen ansvarsfördelning, inga mätbara mål.
Den Flenpolitiker som fokuserar trygghetsfrågorna måste bringa ordning i detta.