I Sverige Àr mÀn misstÀnkta för 80 procent av alla anmÀlda brott. Men anmÀls kvinnor lika ofta som mÀn?
NÀr min dotter var spÀdbarn var vi pÄ vÀg hem en gÄng. Det var pÄ Irland, pÄ vÀg N72 mellan Mallow och Killarney. Dottern tappade nappen och började skrika. Jag höll handen pÄ ratten och fumlade runt för att hitta nappen. Bilen vinglade i körfÀltet och dessutom var det nÄgon bakom som blinkade med billyktorna pÄ ett irriterande sÀtt. NÀr jag fÄtt ordning pÄ nappen glodde jag ilsket i backspegeln pÄ bilisten bakom och sÄg att föraren vinkade in mig till vÀgkanten. Argt stannade jag - och ut ur bilen bakom klev en polis.
"Jag trodde du var rattfull, men sedan sÄg jag ditt lilla barn och förstod. Jag skulle aldrig drömma om att bötfÀlla en mamma med en bebis, men kör in till vÀgkanten nÀsta gÄng hon tappar nappen", sa den nÀstan alltför snÀlla polisen pÄ bred Kerry-dialekt.
Jag undrar, om svenska polisen har samma princip: att aldrig bötfÀlla en mamma med ett litet barn? Troligen inte. Och lite tur Àr nog det.