Kommunens samhällsbyggnads- och näringslivschef var utklädd till Stålmannen på arbetstid. De tajta trikåerna åkte på eftersom han deltog i en privat tillställning med syfte att främja det lokala näringslivet. Bra partydrag, visst. Men hade han deltagit under arbetstid – som våra källor uppgav?
Tidningen gjorde en intervju med vederbörande där han menade att han deltog privat och helt och hållet på sin fritid. ”Tävlingen var ett ypperligt tillfälle att nätverka med kommunens unga entreprenörer och lyfta det lokala näringslivet och göra Katrineholm till en mer intressant plats.”
En storm i ett vattenglas och så långt allt väl. I alla fall; så långt allt enligt journalistisk sed. En högt uppsatt kommunal tjänsteman ska tåla granskande frågor. Vem annars ska ställa den kritiska frågan, om inte journalisten? Vi använde dessutom ingen kryptonit.
Men så började det röra på sig i de näringslivspatriotiska leden. Självutnämnda språkrör för ekonomin hörde av sig till redaktionen. Hur vågar tidningen kritisera näringslivet? Varför förstör ni för någon som gör något positivt för stan? Clark Kent måste få byta om på samhällsbyggnadskontoret.
Så långt allt fortfarande väl. Men här måste ett förtydligande in: journalistiken har ett uppdrag, kommunen ett annat. Uppdragen kan kollidera. Tänk frontalkrock mellan företagarintresset och allmänintresset.
Som tidning lägger vi i dag stor vikt vid att bevaka näringslivet och kommunen. Ett av våra viktigaste uppdrag som journalister är dock att granska makten. Rollen som samhällsbyggnads- och näringslivschef i en kommun är central för orten och personen som innehar rollen sitter på en maktposition. Eftersom kommuner finansieras av bland annat inkomstskatter och statliga bidrag är allmänintresset stort i ett fall som rör en kommunchefs hantering av privata åtaganden på arbetstid. När vi betalar skatt gör vi det för en välfungerande trafikmiljö, inte för att köpa en biobiljett till Superman – The Movie.
Så grydde en ny dag. Nu gav sig näringslivspatriotiska vildingar på medarbetare på tidningen, både i samtal, mejl och genom uthängningar på sociala medier. Det är inte okej. En enskild reporter kan aldrig klandras för vad som publiceras, det yttersta ansvaret är enbart mitt – som ansvarig utgivare.
Att journalister utsätts för hot och hat är både ett arbetsmiljöproblem och ett hot mot vår demokrati. Statistiken från studierna är svartare än sitt bläck. Enligt en undersökning från Lunds universitet och Högskolan i Halmstad har var fjärde journalist utsatts för olaga hot. Journalister med utländsk bakgrund är särskilt drabbade av hot och hat med inslag av hets mot folkgrupp. Kvinnor är särskilt utsatta för sexuellt ofredande. En studie från Institutionen för journalistik, medier och kommunikation visar att sju av tio journalister har fått nedsättande kommentarer.
Allt det här ökar risken för att journalister inte vågar skriva om vissa ämnen, att självcensur tar över.
Näringslivsutveckling är ett frivilligt åtagande för en kommun, enligt SKR. Granskning är ett obligatoriskt åliggande för journalistiken. Jag hoppas och tror att ingen vill att Katrineholms-Kuriren ska vara en serietidning eller ett näringslivsmagasin. Den uppgiften överlåter vi åt andra.