Böcker har berikat min tillvaro ända sedan jag lärde mig läsa. "Sagan om den lilla, lilla gumman" var den första lånebok jag bar hem från skolan. En gång i veckan fick vi förstaklassare låna ur en låda i klassrummet, och jag minns att jag kände mig stolt på något vis.
Jag lärde mig läsa av rent intresse för bokstäver och deras geniala egenskaper. Med 29 tecken som redskap kan man berätta vad som helst, och få reda på oändligt mycket. Böcker är kunskap och underhållning som aldrig tar slut.
Läskunnighet är en magisk färdighet som varje barn på denna jord borde få. Möjligheten att gå i skola är väsentlig för världens utveckling.
Jag avverkade det mesta under min uppväxt, från den lilla gumman till detektiven Kitty, genom de ruskiga historierna om Sherlock Holmes och vidare till livets allvar hos Vilhelm Moberg och Pearl Buck.
Det fantastiska var att världen fanns att hämta från boksidorna. För en ung människa som ville veta mer om det mesta var det en hisnande resa i miljöer där jag aldrig satt min fot, och i situationer som jag inte kommit i närheten av. Kort sagt spännande.
Ett bibliotek är en skattkammare. Det har jag tyckt sedan pappa skjutsade oss till Vingåkers bibliotek ett par gånger i månaden.