Pressetik och allmänintresse

Eva Burman, chefredaktör

Eva Burman, chefredaktör

Foto: Mikael Andersson

Chefredaktörens lördagskrönika2019-09-21 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Pressetik och signalement går inte ihop. Vi får ofta kritik för att mörka, när vi tvingas utelämna uppgifter – av pressetiska skäl. Vi anklagas för att skydda brottslingarna.

Men vi har förbundit oss att upprätthålla de pressetiska reglerna. Som läsare ska du veta att vi gör trovärdiga och ansvarsfulla publiceringar. Vi kollar källor, låter båda sidor komma till tals, skyddar enskilda från publicitetsskada, rättar skyndsamt fel, är aktsamma om olycksoffer med mera. Vägledande är etik och allmänintresse.

Pressetiken skriver bland annat följande:

”Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.”.

Det kan stå: Mannen var av medellängd, klädd i mörka kläder och körde från platsen i moped.Kan man identifiera någon på följande beskrivning? Nej. Leder det till att du kan skydda dig mot brott? Knappast.

Därmed tappar allmänintresset verkshöjd.

Pressetiken skriver dessutom följande:

”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.”.

Det senare i skrivningen är väsentligt. För svepande beskrivningar av gärningsmännens etnicitet riskerar just att bli missaktande för en grupp, som inte har något som helst med den misstänkte att göra. Är alla utländska män kriminella? Nej. Beror brottet på etnicitet? Nej.

Vad kvarstår då som skäl att publicera ett svepande signalement och etnicitet? Nyfikenhet? Fördomar?

Faktum är att det enbart är när en misstänkt gärningsman har ett utomeuropeiskt ursprung de arga samtalen kommer. Det händer ALDRIG när den misstänkte uppges vara skandinav.

Varför är då pressetikens skrivning om etnicitet viktigt kanske du frågar dig.

Den är viktigt på samma sätt som Lagen om hets mot folkgrupp. Yttrandefriheten är en grundlagsskyddad rätt. Men det finns gränser för vad vi får säga eller publicera. Du får inte hetsa mot folkgrupp. Lagen kom till som en reaktion på Nazitysklands massutrotning av minoriteter och judar. En massutrotning som möjliggjordes efter en långsam demonisering i opinionen.

På samma sätt ska pressetiken skydda minoriteter. Vi ska inte publicera generella beskrivningar som leder till missaktning. För vi tar ansvar.

Läs mer om