I mitt badrum står tre ljuslyktor tillklippta av gamla läskburkar, köpta i julas på stranden i Portugal. I köket står en nordafrikansk fågelbur där inte ens en kolibri skulle ha tillräckligt med utrymme, men den enda fågel som bor i den är en japansk papperstrana som jag fått på sushirestaurangen i Katrineholm. I sovrumsfönstret står två elefanter som maken köpt i Indien. Detta är saker som överlevt hemkomsten till Sverige – i fallet med ljuslyktorna nätt och jämnt. Lätt tappar turistsouvenirerna sin glans, så fort köparen återvänder hem.
På 1970-talet köpte alla som turistade i Benidorm och Halkidiki flaskor omlindade med bast, flätade hattar och sangria att slamma upp med snabbköpsapelsiner och dricka i radhusträdgården. På 80-talet gällde t-shirts med "Hard rock café", följt av namnet på en udda ort, ju längre bort desto coolare. Kathmandu var coolast, tills ryktet spred sig att tröjorna var falska och inte alls inköpta i Nepal!
I fortsättningen ska jag inte låta mig luras att köpa krafs som förlorar sin själ så fort planet hem lyfter. Men en t-shirt med "Hard rock café Pyongyang" vore förstås nåt, om jag någonsin tar mig till Nordkorea. Bara den inte är falsk.