Det är lätt att tro att en verksamhet kan förklaras så enkelt. Men ridskolan är en hel värld av kunskap, tanke, muskelkraft, ideellt engagemang, glädje, utmaningar, hårt slit och framåtanda.
I en serie artiklar har vi på Kuriren berättat om handikappverksamheten hos Vingåkers ryttarförening. Därmed har vi fått ta del av, och förmedla, en del av den där världen. Och det som har varit den allra största aha-upplevelsen är ridskolans bestämda uppfattning att alla som vill kan – och ska – vara med.
Jag, som har suttit på en häst en handfull gånger, var för första gången i mitt liv på Sweden international horse show för drygt en vecka sedan. Det var en fantastisk uppvisning, inte minst i det demokratiska med hästsporten. Det görs inte skillnad på kön, ålder eller ursprung, varken hos hästar eller ryttare.
Även om det säkert är stor konkurrens bakom tävlingskulisserna, och även om det finns outtalade hierarkiska system bland hästtjejer och hästkillar i stallet, så finns det en sak som alla har gemensamt. Marlene Engström på Ridsportförbundet uttryckte det så fint i en artikel i Kuriren för en vecka sedan:
"Grundbulten är kärleken till djuret. Vi är alla lika. Vi älskar hästar."
Och det är ju precis vad allting handlar om. På Vårnäs har vi mött ett antal ridelever som inte har något talat språk. I stället har de orden i händerna, när de smeker hästen. Och de har glädjen i ögonen, när de har kommit upp på det stora djuret som skrittar runt med dem i ridhuset. Vad är det, om inte kärlek?
Lärarna på Duveholms gymnasiesärskola, sjukgymnasten Caroline Beier på landstingets habilitering, ridlärarna på Vårnäs och föräldrar till ridelever; alla vittnar de om de framsteg, den utveckling, det välmående och den roliga upplevelse som ridningen innebär för barnen och ungdomarna med funktionsnedsättning.
När vi på Kuriren i samarbete med Vingåkers ryttarförening inledde satsningen på en ny handikapphäst till Vårnäs hade vi aldrig i vår vildaste fantasi kunnat ana vilket gensvar det skulle bli. Nu lovar vi att följa era pengar in i verksamheten och se vad de gör för att lyfta handikappridningen i Vingåker. Den resan gör vi alla tillsammans – från hästryggen eller från läktaren.