November är en månad som kräver mer av mental uthållighet än andra. Som ung tyckte jag att den var särdeles dyster, ända till ett år då jag inte hann märka mörkret. Jag hade mycket att stå i inför en resa, och vips (tyckte jag faktiskt) hade denna den gråaste höstmånaden gått förbi.
Det lärde mig att se till att ha mycket att göra, och inte titta på vädret, som i november sällan ger upphov till solskenstankar. Dem får man skaffa sig på annat sätt, till exempel genom att låta ljuv musik strömma in i kropp och själ.
En bok som uppslukar ens sinne och som lever i tankarna tills man får fortsätta läsa är också en bra novembervaccination.
Det gamla uttrycket förbanna inte mörkret, tänd ett ljus i stället, är tillämpbart både på sedvanlig novemberdepp och världsoro.