Snart Valborgshelg och 1 maj. Dagar fyllda av tal.
Det finns nog många som tycker att jag talar för mycket emellanåt, men just den sortens tal är inte min grej, speciellt inte om det först ska klirras i ett glas för att få uppmärksamhet.
Sedan kan förstås ett vackert tal om våren, eller ett tal om den vackra våren, vara fint att lyssna på sista april. Men de där som hålls dagen därpå hoppar jag över. Jag tycker mig ha hört dem förut, de där om att satsa på vård, skola och omsorg – samma tre ord som var viktigast det där året för snart fyra decennier sedan när jag första gången fick rösta. De tycks outslitliga och jag bara undrar, blir politikerna aldrig klara med dem så att det kan satsas på något annat?
Då finns det andra tal som jag tycker är roligare. De som skrivs med siffror och inte med bokstäver. Det handlar om allt från det dagliga sudokut till onödigt vetande, det som ibland kallas statistik. Som att en 4-åring ställer i snitt 473 frågor på en dag och att en vuxen svensk skrattar i snitt 17 gånger per dag.
Men vad händer om talet 12 skrivs med bokstäver i stället för siffror. Blir tolv då ett ord?