Min 2-årige son fick nyligen en ny, efterlängtad, förskoleplats betydligt närmare hemmet. Ny förskola innebär så klart också inskolning, och förra veckan bar det så iväg mot Minken med regnkläder, vantar och extra strumpor i kappsäcken.
Jag har förstått att inskolningar kan se lite olika ut, men i det här fallet skulle jag vara med min son i tre dagar. Delta, leka, stötta och trösta. Såklart en fantastisk upplevelse att se hur ens barn hanterar en ny miljö och nya kompisar, men också en unik inblick i en annan yrkesgrupps vardag.
Vi får ju aldrig nog av hjältehistorier. Läkare som räddar livet på patienter mot alla odds eller fotbollslag som mirakulöst hänger kvar i den högsta serien. Men nu ska jag avslöja vilka de största hjältarna i samhället är: alla förskollärare och barnskötare där ute.
De torkar bajs, snor och matrester stup i kvarten, hanterar maniskt skrikande monster dagligen med en ängels tålamod. Pedagogiskt skär de upp frukter så att alla barn får lika mycket. Själv hade jag klarat ungefär en kvart. På riktigt, jag hade slitit mitt hår och sprungit gråtandes hem. Hurra för er!