Känner ni igen er i det här? "Varför behöver man tre fjärrkontroller med nittio knappar för att få igång en tv nuförtiden? Varför? Misstänker att de konstruerats av trettonåriga tekniknördar som tävlar med varandra från sunkiga pojkrum för att alla andra ska tro att de är de enda i världen som inte fattar vad knapparna är till för, och alltså orsakar psykiskt lidande av enorma globala proportioner."
Ja, det är inte jag som är så rolig. Det är författaren Helen Fielding som låter sin romanfigur Bridget Jones notera denna frustration i en dagboksanteckning, som i varje fall fick mig att brista ut i skratt. Förmågan att beskriva vardagens små och stora utmaningar med humorns avväpnande överdrifter är något som jag uppskattar.
Den kära Bridget noterar även antal minuter hon ägnar sig åt sådant hon borde göra. I många fall, som detta, analys av fjärrkontrollsanvändning, är det 0. Hon är i alla fall ärlig i dagboken.
Vi kämpar ju på, alla, på varsitt håll, och med varsina små och stora problem. Fjärrkontrollsfrustration må räknas till irritationsmoment. Ni vet, i-landsproblem.
Glöm inte att skratta! Det är välgörande. Och glöm inte att du är människa, och att en människa har hjärta i kroppen. What the world needs now is love, not just for some but for everyone, skrev Burt Bacharach i en låttext på 60-talet. Världen behöver kärlek. Inte bara för en del, utan för var och en.
Go'morron kära läsare.