Jag är en schweizisk armékniv i modergestalt. Insikten slog mig när jag häromkvällen med ilsken frenesi rotade fram tre uppsättningar julklänningar, med tillhörande vita strumpbyxor ur den överbelamrade garderoben. Ett skrynkligt lusselinne återfanns under påskdukarna och traven presentpapper i förrådet. Ka-ching, fredagens högintensiva Luciafirande var räddat.
Jag är inte ensam, så här års är vi nog många morsor som vaknar med ett ryck och somnar lätt andfådda. För att ha en chans att hinna till målgången den 24:e borde december ha dubbelt så många dagar som resten av månaderna!
Jag behöver förstärkning! Med en examen i etnologi vet jag att tomten inte är nån ho-hoande pösmunk i Liberaceglittrande kostym. Nix, han är en tvärhand hög grå vätte, inte mycket för utanpålåt men desto mer inne på att hålla ordning på folk och fä. Min plan är att nu uppgradera honom till stabsgeneral för projekt julfirande. Mina blickar går mot skyn för jag hoppas även att Mary Poppins ska komma svävande buren av sitt paraply för att styra upp trivsamt pepparkaksbak. Tills dess dopar jag mig med julmust!