”Mamu ubili”. De har dödat mamma.
Ilja Politkovskij har precis fått veta av polisen att hans mamma Anna Politkovskaja är död. Mördad av fyra skott i sitt trapphus i Moskva. Månaden är oktober, året 2006. Nu ringer Ilja sin syster och berättar.
Journalisten Anna Politkovskaja var ett namn långt bortom Rysslands gränser. Hon arbetade på Novaja Gazeta, en av Rysslands mest framstående oberoende tidningar. 2022 förbjöds den av ryska myndigheter för att lanseras som exilversion från Riga, under namnet Novaja Gazeta Europe.
Mordet på Politkovsakaja sände kalla kårar genom den journalistiska kåren. Hon betalade med sitt liv för sin bevakning av människorättsbrott och korruption.
För många av oss var hon en journalistisk ikon. Men det hjälpte inte hennes barn att få sin mamma tillbaka.
”Jag förstod hennes övertygelser och jag stödde dem. Men jag ville inte att just min mamma skulle utsätta sig för sådan fara”, säger sonen Ilja när han intervjuas av Anna-Lena Laurén.
Salam Mema, Issam Abdallah, Nils Horner. Listan på dödade journalister kan göras lång. Och den blir bara längre.
Dawit Isaak, Shi Tao, Evan Gershkovich. Listan på journalister som fängslats kan göras lång. Och namnen blir bara fler. Förra året hade de ökat till 550.
Någon saknar sin syster, sitt barn, sin vän. För att modet – det omisskännliga, och kampen för sanningen – den okuvliga, är större än rädslan för repressalier. För att sociala missförhållanden och oegentligheter i maktens korridorer måste fram.
Och nu: Joakim Medin, svensk journalist på ETC, fängslad i Turkiet efter att ha åkt dit för att bevaka utvecklingen i sin yrkesroll. I mars blev han oskyldigt anklagad för terrorbrott och för att ha förolämpat presidenten.
Medin är snart någons pappa. Hans gravida fru vill ha hem honom.
”Journalistik är inte ett brott, inte i något land” skrev han från sin fångenskap i Silivrifängelset, i ett land som har åsikts- och yttrandefrihet – på pappret. Turkiet har bland annat signerat Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna, som ska garantera dessa friheter.
Orättvisor är historier som måste fram, oavsett om de berättas av Politkovskaja, Medin eller av Kurirens reportrar. Oavsett om det handlar om Tjetjeniens kvinnor, krigets Syrien eller om en svårt sjuk kvinna som nekas vård på Kullbergska.