Det som ordföranden Ulf Blomgren till en början kallade "ett besvärligt men hanterbart minus" växer dag för dag. Just nu är de kända skulderna snuddande nära 300 000 kronor.
Lika illa är det att ingen tycks förstå hur det har gått till. Och styrelsen de som jag lyckats nå har ett standardsvar. Ingen kommentar.
Så sa Åsa Lindström. Hon är redovisningsansvarig, men inte invald i styrelsen. Där sitter bara tre personer. Annika Sunvisson, Maria Wallén och ordföranden Ulf Blomgren.
Annika Sunvisson säger bara kort ingen kommentar. Maria Wallén tar sig tid, men har heller inget svar. ”Jag har haft en mycket passiv roll i styrelsen, knappt läst några protokoll. Jag har ingen insyn”. Efter lång tystnad rinnger så äntligen Ulf Blomgren – för att själv överraskas av beskedet om den stora kommunala skulden. ”Det visste jag inte”, säger han.
Så vem är det då som har insyn? Det handlar trots allt om ett elitlag, en maktfaktor i svensk damvolley under en radda av år. En klubb som omsatt långt över en miljon kronor varje år.
Tystnaden är en gåta, att ingen ens gör ett försök att bringa klarhet och en förklaring till vart pengarna har tagit vägen.
Att som i pressmeddelandet skylla på att man fått för dåliga matchtider som inte lockade någon publik är bara för lågt. Om det funnits ett sug kring volleyn och intresse för KVK hade supportrarna kommit ändå. Jämför med Kib och KH som gång på gång i vinter överträffat KVK:s publiksiffror. Trots att det handlar om innebandy i division 2 och ishockey i fyran, den lägsta av alla serier. Två klubbar som spelat sina matcher på fredagskvällar klockan 19.30.
Tystnaden förvärrar bara läget och nu drabbar det inte bara supportrar, medlemmar, sponsorer, spelare och ledare som har rätt att få svar.
Efter beskedet om att skulden till Katrineholms kommun är 87 000 kronor drabbas också de ungdomar som finns kvar. Så länge den skulden inte är reglerad är KVK utestängt från att få hyra lokaler och då har inte ens klubbens oskyldiga ungdomar någonstans att träna.