Så ville Alfred Nobel att fredspriset skulle motiveras. Det tycks kanske inte - för en utomstående - alltid ha varit ledstjärnan för kommittén, som utsett kritiserade och ifrågasatta pristagare gång på gång. På 70-talet fick valet av Henry Kissinger många att ilskna till, i nutid har valet av Obama och EU fått mycket kritik.
Men fredspriset är till sin natur politiskt. Att upptäcka malariamedicin eller utveckla teorierna om universums expansion kanske engagerar forskare i diskussioner om hur forskningen gått till eller i värdet av upptäckten. Men det kan knappast engagera hela nationer, som fredspriset kan. Men är det alltid bäst att välja helt okontroversiella pristagare?
I år går priset till den tunisiska "Nationella kvartetten för dialog". Kanske kan priset ses som en uppmuntran av demokratirörelserna över hela Nordafrika och Mellanöstern i den arabiska vårens spår. Det är uppmuntran som sannerligen behövs, när det syriska kriget snart går in på sitt femte år.