Nämligen om människor och människors värde.
I Norge är det så gulligt. Där heter det OL, de olympiska lekarna. Men det var länge sedan spelen var en lek.
Om du inte såg Uppdrag granskning i onsdags så försök att titta på reprisen i dag. Sen vill du förmodligen inte se ett smack av själva tävlingarna. Det är i alla fall så jag känner.
Det har gått så långt att det är mer politik än idrott.
Dessvärre handlar det inte bara om OS i Sotji. Förberedelserna inför fotbolls-VM i Brasilien och framför allt i Qatar svärtas också ned av hur gästarbetare utnyttjas på de mest ovärdiga sätt. Vårens ishockey-VM i Vitryssland är inget undantag.
Uppdrag granskning var ett skrämmande program om hänsynslöshet – i idrottens namn. Arbetare berättar hur de fråntas sina pass, om löner som uteblir och tortyr.
De lever, men deras redan fattiga liv har slagits i spillror. Ännu värre är situationen i oljerika Qatar. Där dog 191 nepalesiska gästarbetare förra året, de flesta i arbetsplatsolyckor inför VM-fotbollen 2022.
Lägg därtill de ryska antigay-lagarna och Internationella olympiska kommittén som funderar på om det ska införas särskilda protestzoner under OS där de aktiva får säga vad de tycker. Och i Vitryssland förbjuds journalister som ska bevaka ishockey-VM att skriva om annat än just ishockey.
Allt sker öppet. Ändå är idrottsrörelsen så tyst. Och det var en skam att höra Gunilla Lindberg – Sveriges mäktigaste kvinna i idrottsvärlden och ledamot av Internationella olympiska kommittén – kommentera programmet om arbetarnas förhållanden i Sotji med mummel om vad som är demokratiska länder och att IOK har valt att följa Förenta nationerna som det högsta internationella organet. Och när hon pressades var ilskan uppenbar när hon svarade "vem ska bestämma?"
Självklart är det idrotten. Det är IOK som utser OS-värdar. Det är internationella fotbollförbundet, Fifa, som bestämmer var VM ska spelas. Då måste idrotten också ta ansvar för sina handlingar.
Låt oss slippa höra IOK-ordföranden, tysken Thomas Bach hålla ett hyllningstal under avslutningsceremonin med orden "de bästa olympiska spelen någonsin". Om inte Pierre de Coubertin redan vänt sig i sin grav lär han göra det då. För det var nog inte så här han ville att spelen skulle se ut när han grundade de moderna olympiska spelen den 23 juni 1894.