Visst är det underbart med långa ljusa sommarkvällar. De är precis lika härliga som vinterns mörker är just mörker.
Men plötsligt en dag blev det becksvart mitt på eftermiddagen. Varför? Jo, det var dags att skruva tillbaka klockan igen. Sommartiden var slut.
Det började som ett 1916. Sedan dröjde det ända till 1980 innan det var dags igen och då bestämdes det att det skulle bli permanent. Jag fattar inte vitsen med att vi två gånger om året ska ställa om klockan, och varje gång är det fortfarande lika svårt att komma ihåg åt vilket håll visarna ska skruvas.
Inte förrän dess att någon kan bevisa poängen med att ändra en timme hit och tid ska jag fundera på att acceptera det. Att få sova en extra timme en natt om året duger inte när man kan få en timmes extra ljus sju dagar i veckan i fem månader. Jag vill ha sommartid året runt. Ja, ska jag vara riktigt besvärlig vill jag faktiskt också ha sommar året runt, men det är ju en annan sak.