En sportjournalists tribut till en fotbollstränare

KRÖNIKA2009-05-13 07:34
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Döda män klär inte i rutigt.

Kjell-Ove Hagen var en man med ruter i, nu är han död.

Det klär honom inte.

Jag satt i måndags vid frukostbordet med morgonkaffet i hand och såg fram emot att läsa om den eminente sportjournalisten Göran Söderlund och hans 65-årsdag på mänskligtsidan.

I stället frös jag till is då jag såg artikeln i vänsterkrysset på samma sida.

Kjell-Ove Hagen, bara drygt 50 år, död.

Kaffet svalnade med ens.

Jag har pratat med många idrottsledare genom åren, en del gillar man mycket, en del gillar man mindre.

Fotbollstränaren Hagen gillade jag mycket, både som människa och som journaliststoff.

Hagen körde med raka puckar, han var ärlig. Och så var han frispråkig.

Minns en gång då han var tränare för KSK. Matchen var lika trist och grå som KSK:s färger var vackert röda. Jag visste inte vad jag skulle skriva hem om.

Hagen fixade det.

En av hans viktigaste spelare hade kidnappats före avspark för en svensexa.

Hagen sa vad han tyckte om det, och jag skrev vad han sa om vad han tyckte om det.

Det blev rabalder då tidningen kom ut.

Hagen har sagt till mig en av de vackraste meningar man kan få höra som journalist.

Han sa:

”Du skriver ju precis som man säger.”

Bättre beröm än så kan man inte begära.

Kjell-Ove Hagen har flera gånger slängt på luren i örat på mig då jag ringt och undrat över hur en bortamatch förflutit. Det gick dock till på ett speciellt sätt varje gång.

Jag tog upp luren, knappade in Hagens mobilnummer. Några signaler gick fram.

Hagen svarade ungefär så här:

”Vem det än är i andra änden så har jag just nu inte tid. Jag ska fira en stund med grabbarna.”

Klick!

Där satt man som ett fån med en dövstum lur i näven.

Klart han visste att det var tidningen.

Hade det varit någon annan än Hagen hade man blivit förbannad. Men man lärde

sig snart hur han var.

När man efter tio minuter ringde upp honom på nytt så var han väldigt tillmötesgående och orden rann som vanligt ur honom.

Nu har livet runnit ifrån honom, inga mer ord kommer ur honom.

Mina ögon tåras.

Den så levande Kjell-Ove Hagen är död.

Det klär honom inte.

Läs mer om