En gemensam nämnare för alla är hur de hanterar sina framgångar. Och motgångar. De är lika ödmjuka i båda situationerna.
2013 var ett fantastiskt sportår för Sara. Vad hon än gjorde i kulringen blev det bra. Men kammen växte inte. Hon var samma vanliga Sara som passade på att åka till Duveholmshallen och var med på de yngsta KSK:arnas träning när hon var på tillfälligt besök i Katrineholm. En idol att se upp till.
2014 började lika fantastiskt med dubbla SM-medaljer, först i juniortävlingen och sedan också på seniormästerskapet. Sedan tog det roliga slut och motgångarna började och resultaten uteblev. Men när Sara kom till Katrineholms-Kuriren för en intervju till vår Ung-bilaga i somras var det med samma leende på läpparna, nyfikenhet och öppenhet.
Det är en framtoning och inställning, som Solbackastiftelsens ordförande Alf Svensson, tog fasta på när mottagaren av det finaste idrottspriset i Sörmland skulle utses.
"Hon är den bästa framtida idrottsambassadören i länet. Hennes personlighet är också hennes varumärke", sa Svensson vid överlämnandet. Ingen hade kunnat säga det bättre.
Jag hade förresten äran att sitta med i juryn som utsåg Sörmlandsidrottens övriga pristagare. Det var många imponerande motiveringar att ta del av och det känns bara så orättvist att tvingas utse en, bara en, vinnare i varje klass när så många förtjänar att lyftas fram.
Men en sak slogs jag av i juryarbetet – varför är så få prestationer, aktiva och ledare nominerade från Västra Sörmland? Eskilstuna- och Nyköping är duktigast på att anmäla sina ledare, lag och insatser. Inte så konstigt då att det också är de kommunerna som tog de flesta priserna. Till nästa gala uppmanar jag alla föreningar i Katrineholm och Vingåker att våga vara stolta för vad ni presterar och nominera era ledare och lag.