Om du möter mig på stan och det står FRIMÄRKE skrivet i min panna ska jag nu förklara varför.
På grund av ständig frimärksbrist och mitt usla minne har det blivit en högst omständlig historia att få iväg ett brev med snigelposten. Härom veckan skulle jag posta en ansökan om skolskjuts. Först tog det tid innan ansökan skrevs under. Sedan hittade jag inget frimärke. Brevet blev liggande på köksbänken i dagar. Sedan hamnade det i min handväska. Sedan i bilen. Därefter åter i väskan, för att placeras på mitt skrivbord på jobbet. Optimisten i mig var övertygad om att en lunchpromenad skulle kombineras med inköp av frimärke. Men dagarna gick. Brevet åkte ner i väskan igen och följde med hem till köksbänken. Efter sisådär två veckor lyckades jag komma ihåg att köpa frimärke i Julita-hallen och lägga kuvertet på lådan.
Det bästa är nog om jag med permanent märkpenna skriver FRIMÄRKE i min panna. Chansen är god att kassapersonalen ska fråga varför det står så, och då kommer jag ju ihåg att köpa.
I december ska jag förresten skriva SAFFRAN också.