Nu drar vi igång våra morgonkrönikor igen. Hej på er! Har ni haft det bra i kylan, vätan, värmen, solen och blåsten? Själv har jag funderat över kattklippen. Jag har sett så många i sommar. Katter som hoppar rakt upp i luften när de ser en gurka. Katter som drattar på rumpan. Katter som har krånglat in sig på platser de aldrig kommer att ta sig ur.
Jag tittar på alla möjliga hjärtevarma, dråpliga, tokiga klipp som flödet på sociala medier fylls av. Varför? Jag tror jag vet. Vi behöver kattklippen som motvikt mot hatet. Facebook och Twitter har blivit som en stor toalett för mänsklighetens värsta sidor. Hatet är inte ens anonymt längre. Utan källkritik, vett, sans och hyfs knattrar folk ner det som råkar passera i deras snäva tankevärld och klickar ut det till allmän beskådan. Människor hängs ut och döms av nätets domstol långt innan rättssystemet får ha sin gång. Fjädrar blir till höns i en grisblink, fakta har underordnats illvilligt skvaller.
Ganska ofta vill jag bara logga ut och sätta mig på en stubbe i skogen. Men det är svårt i mitt jobb. Så kattklippen, de får vara mitt andningshål.