Skjortor och klänningar ska strykas. Hår ska sättas upp, plattas eller lockas. Fötter ska genomlida oingångna skor, studentmössor ska ses över efter champagnefrukostar i det gröna. Strumpbyxorna ska vara utan maskor, nerverna ska ligga utanpå i väntan på betygen, presenter och blommor ska distribueras åt alla håll och så väntar framtiden: jobb? Studier? Vad?
Så mycket att tänka på, både för er studenter och för er som "bara" går på sommarlov.
Själv ska jag antagligen bli förblindad av tårar på skolavslutningen. Det hör till. Det är lika bra att ligga i hårdträning, för nästa år har vi en student. Någon får hindra mig från att storbölande springa efter flaket där min förstfödde rullar iväg. Han skulle möjligen misstycka annars.
Året därpå lämnar mellanbarnet grundskolan. Det är stort. Och sistingen, hon sjunger samma dag "Ingen klocka ringer mer" för allra sista gången som elev på världens finaste landsortsskola. Jag har redan aviserat att de får bära ut mig ur Julita kyrka efter den skolavslutningen.
Äsch, jag skojar, förstås. Jag lovar att bevittna barnens nästa steg i livet med värdighet. Fast tårarna får rinna, för det är hårt att vara mamma och lära sig att släppa taget. Men det går. För det måste gå.