Jag är ganska ointresserad av att städa och är bättre på att påbörja projekt än att avsluta dem. I mitt sovrum har dörrkarmen varit till två tredjedelar grundmålad i flera månader och berget med omaka strumpor växer för varje vecka, utan att det stör mig nämnvärt.
Men lite ångest blir det ändå, när jag ser andras hem, där golven är högblanka, diskbänkarna alltid tomma, barnrummen kliniskt renstädade och det i badrummen bara står en stram orkidé. Var är bråten? Tidningshögarna, de icke utburna soppåsarna? Var är barnens kringslängda kläder, teckningarna, pennorna utan lock och äppelskrutten? Är det bara så hemma hos oss?
Det var med befrielse jag hittade till Facebookgruppen "Family living, the true story". Här trängs vattenmelonen som glömts bort i kylen i ett helt år med omaka strump-högar som får mitt eget strumpberg att framstå som en modest kulle. Här syns inte ens diskbänkarna under disktravarna och ute i en medlems trädgård ligger 2013 års julgran och ser ledsen ut. Många lägger upp bilder på sina "golvgarderober": de uppstår spontant när man bara släpper kläderna på golvet.
Julstjärnorna sprider mys i fönstren fast vi är inne i juni och i ett sovrum har en enorm kartong som varmvattenberedaren levererades i blivit till permanent klädförvaring. Plötsligt känns det både genomtänkt och välstädat hemma hos mig. Facebookgruppen har över 40 000 medlemmar och har också blivit bok, så det är med säkerhet fler än jag som behöver dämpa ångesten.