Yttrandefriheten är grundlagsskyddad i Sverige. Ändå är det lite si och så med den på sina håll, visade en rundringning som en av våra reportrar gjorde i barnomsorgen i Katrineholm i veckan. Oacceptabelt, menar Johan Söderberg (S), ansvarig politiker för förskolan, och lovar att lyfta frågan inom förvaltningen. Gott så, för vi kan aldrig acceptera en tystnadskultur i ett land som är fritt från censur och ordet står fritt. Vi lever i ett land med en grundlag som vill främja ett fritt meningsutbyte, som främjar en fri debatt utan begränsningar.
De nyheter som vi gräver fram och presenterar är en sak som vi vill att ni ska tycka till om.
En av yttrandefrihetens bästa vänner är offentlighetsprincipen, som också står i inskriven i tryckfrihetsförordningen, och den är nyckeln till en stor del av journalistiken. Offentlighetsprincipen innebär att vi alla i Sverige ska ha rätt att få insyn i myndigheters verksamhet och vi journalister använder oss av den dagligen. Offentlighetsprincipen innebär att vi alla, journalister som medborgare, har rätt att ta del av allmänna handlingar – och huvudregeln är att myndigheters handlingar ska vara allmänna och bara i undantagsfall beläggas med sekretess.
Offentlighetsprincipen är förklaringen till att vi har rätt att kolla i till exempel kommunalrådens post och kan följa vad som sker i ett ärende i den kommunala processen.
I redaktionens rutiner ingår att varje dag kolla av myndigheternas post och sedan begära ut handlingar i de fall som något verkar intressant. Ibland leder det till fullträff direkt, ibland till att ett mer omfattande grävarbete inleds och ibland visar det sig att det inte är värt en enda rad och handlingen går i pappersåtervinningen (eller slängs i dators papperskorg, eftersom handlingarna allt oftare hanteras elektroniskt).
Den här öppenheten främjar demokratin, det slår bland annat Tidningsutgivarnas chefsjurist Per Hultengård fast. Därför är det en bekymrande utveckling som Katrineholms-Kurirens medarbetare sett den senaste veckan: allt fler myndigheter börjar ta betalt för handlingar, även om de är elektroniska.
Myndigheter har sin fulla rätt att ta ut en avgift om antalet sidor i den begärda handlingen överskrider nio. Men vi har sällan, eller aldrig, blivit debiterade något när vi bett om handlingen digitalt.
Nu flaggar länsstyrelsen i Sörmland för att fakturor är att vänta, oavsett hantering. En väldigt tråkig utveckling för öppenheten, anser jag och får stöd av TU:s chefsjurist då vi mejlar varandra om saken. "Det är en tråkig utveckling om myndigheterna i allt större utsträckning börjar ta betalt och blir ju någon stans ett hinder för såväl medborgares som mediers möjligheter att få insyn i deras arbete, vilket ju är hela poängen med offentlighetsprincipen", säger Per Hultengård och pekar på att kostnaden för att skicka den digitala handlingen dessutom torde vara försumbar.
Risken med avgiften är att debatten i vissa delar tystnar. Medborgarens och redaktionens plånboksstorlek blir avgörande för om vi har råd att gå vidare med granskningen. Det här är en farlig utveckling i ett land som är stolt över att i år fira världens äldsta tryckfrihetsförordning, 250 år. Snälla, tänk om och var rädd om det fria ordet.