En gång i tiden bodde jag på "Solen och vindarnas ö" som den kallades i turistbroschyrerna. Något ligger det i alla fall i det. Öland är blåsigt och ruggigt på vintern och hör till de solsäkraste platserna i Sverige på sommaren. Inget dåligt ställe att ha sol- och vindkraft på med andra ord.
Min granne hade dock inte mycket till övers för förnyelsebar energi. Han brydde sig inte speciellt mycket om miljön i stort och avfärdade självsäkert larmrapporterna om den globala uppvärmningen utan omsvep. Han trodde inte på det helt enkelt.
Vi hade en diskussion om grön el en gång. Han tyckte att det var värdelöst. Varför skulle han köpa vindkraftsel någonstans ifrån när ingen kunde garantera att det var just den elen som kom ut ur det egna vägguttaget. Jag hade hört en stå-uppkomiker dra det skämtet och förutsatte att han skämtade. Det gjorde han inte.
Trots allt detta hade han installerat solfångare på garagetaket som värmde upp vatten till husets element och kranar. Han hade även planer på att bygga en för Öland så typisk väderkvarn i miniatyr och använda som vindkraftverk.
Miljön var en försumbar drivkraft. Att spara pengar inte så mycket större. Kicken handlade snarare det om att vara så oberoende som öborna varit sedan urminnes tider. Att komma på en smart idé, bygga ihop allt själv och se tydliga resultat av det.
Att han sedan råkade minska sin miljöpåverkan av bara farten pratade vi inte mer om.