Inte förrän bilden av den druknade treåringen på stranden i Bodrum nådde Europas ögon kom den kollektiva reaktionen på det lidande som pågått i månader och år. Flyktingar som trängs ihop stående i båtar som går under i Medelhavet, dag efter dag. Människor som kvävs i stängda lastbilsutrymmen.
Varje dag nås vi av nyheter som förmedlar fruktansvärda lidanden, och vi känner oss maktlösa. De flesta berörs säkerligen, men, i mina ögon, ofattbart nog inte alla.
Om jag vore flykting skulle jag behöva sätta mitt hopp till hjälp från andra människor, länder och orter. Europas länder och befolkning måste hjälpas åt för att ta emot dem som nu är på flykt.
Angela Merkel måste vara vår tids största politiker. Utan hennes tydliga kompassriktning vore Europas sönderfall ännu mer hotande.