Det finns en grupp på Facebook som tar mer och mer av min tid. Ni vet en sådan där "Vi som bor i området"-grupp. Med allt jämnare mellanrum dyker inläggen upp i flödet, inläggen som får mig att sätta kaffet i vrångstrupen.
Så här kan det låta: "Jag såg tre invandrarkillar vid en lastbil precis, var på er vakt!". Eller: "En kille med krycka och slitna kläder gick förbi vår port i gårkväll, håll utkik!". Obs, autentiska exempel! Någon relativt vettig själ brukar peka på absurditeten i dessa inlägg, och sen brakar helvetet lös. PK hit, rasist dit.
Minsta repa i den idylliska fasaden ska stötas och blötas. Jag undrar ofta var dessa övre medelklassare med barnvagnar som kostar mer än min bil har bott innan de flyttade in i sin nybyggda bostadsrätt i nyfunkisstil. Något slags gated community i skogen?
Näst efter samhällets svagaste är det husdjur som skapar mest debatt bland skrivbordskrigarna. Gud nåde dig om du låter din hund springa lös i parken eller glömmer en bajskorv vid någon gångväg, brott som tydligen bör likställas med mord. Minst.
Tur då att det också finns ett par glädjande inlägg i skörden. Min favorit hittills: "Shoppis på min uteplats, lyxigare än loppis! Kom och fynda!"