För så där tio år sedan kunde jag inte tänka mig att äta en bit vitt bröd. Däremot satte jag gärna tänderna i en rejäl biff och åt ägg och bacon till frukost varje dag. Jag var inte ensam. Många bekände sig till LCHF-religionen där fett och protein var gud och så kallade snabba kolhydrater betraktades som Satan.
Sedan dess har olika dieter kommit och gått, och det senaste tycks vara man ska äta efter sin blodgrupp. Jag har provat de flesta. Det enda jag numera är säker på är att vitt bröd är gott ibland och inte alls så farligt och att det känns ofräscht att äta stora mängder kött av olika skäl - etiska, miljömässiga och hälsomässiga.
Ibland när jag irriterar mig över samtida fenomen (som alla dessa stora skägg eller att ungdomar envisas med att använda tunna tygskor utomhus trots 20 minusgrader), brukar jag trösta mig med att de snart kommer att kännas förlegade och har blivit ersatta av något nytt. Det kan vara galet/och eller fult eller något som jag gillar. Det spelar ingen roll.