• Den mäktiga naturen vid Kebnekaise påverkade Veronica Johansson så mycket att tårarna kom. Foto: Veronica Johansson
  • Det blir mörkt tidigt i januari och vindskyddet kläddes med ljusslingor, både praktiskt och mysigt. Foto: Veronica Johansson
  • Veronica Johanssons första längre vandring var i somras när hon åkte med tre tjejkompisar till Kebnekaisei somras. Foto: Ann Eriksson
  • Den mäktiga naturen vid Kebnekaise påverkade Veronica Johansson så mycket att tårarna kom. Foto: Veronica Johansson
  • Veronica Johansson gillar ordet hikefullness, som en blandning av hiking och mindfullness och handlar om medveten närvaro i naturen. Foto: Anna Steneholm
  • Rosiga kinder och snorig näsa är en del av livet för vintervandraren Veronica Johansson. Foto: Veronica Johansson
  • En annan utmaning för Veronica Johansson är att gå alla Sörmlandsleden hundra mil uppdelad på lika många etapper. Elva är avverkade och 89 återstår. Ett diplom blir belöningen. Foto: Veronica Johansson
1/

Utmaningen: en natt under bar himmel varje månad

Bettna

En utomhusnatt varje månad löd Veronica Johanssons utmaning till sig själv inför 2018. Januarinatten gav mersmak.

— Det är härligt eller galet, säger Veronica Johansson, som bor i Bettna, om sova utomhus-utmaningen.

För att inte behöva göra det ensam gav Veronica också utmaningen i julklapp till vännen Katarina Sernstedt, också bosatt i Bettna.

Reglerna är enkla: en natt ska tillbringas utomhus i naturen varje månad under det här året.

Andra helgen i januari var det premiär och förutsättningarna var de bästa. Vindstilla, -2, och låg luftfuktighet.

Övernattningsplatsen var ett vindskydd på Sörmlandsleden utmed en rundslinga på 6,5 km, vid Fjällmossens naturreservat i Ålberga

.

— Det var jättemysigt. Vi valde att inte vandra så långt eftersom det är första gången vi sover utomhus på vintern. Där finns också eldstad och ved.

Veronica och Katarina kom fram vid 13-tiden. I ryggsäckarna fanns, förutom vintersovsäckar, även sånt som sätter guldkant på en kväll i vintermörkret i skogen: batteridrivna ljusslingor att klä vindskyddet med, och kantareller för att piffa till tunnbrödsrullarna.

— Vi prioriterar maten, alltså den goda maten. Vi gjorde upp eld och lagade mat över den. Men även enkel mat smakar underbart när man har gått en dag.

Bullens pilsnerkorv och potatismos är standard på stormköket. Foto: Veronica Johansson

Tunnbrödsrullarna fylldes med grillad korv, potatismos (på pulver), smörstekta kantareller, gurkmajo, rostad lök, ketchup och senap.

Vid 17-tiden var det kolsvart, och Veronica och Katarina funderade på vad de skulle göra hela kvällen.

— Vi pratade om livets glädje- och sorgeämnen, gjorde varm choklad med mandellikör i, pratade ännu mer, och helt plötsligt var klockan 23. Det gör gott att vara ute så där, man kan inte göra så mycket mer än sitta där. Vi sov gott, till halv nio på morgonen.

Singel på tur

Grön mössa betyder singel i vandrarvärlden.

Veronica konstaterar att bra utrustning är guld värd. I vintersovsäcken frös hon inte, tvärtom vaknade hon av att det var för varmt och fick ta av sig raggsockorna.

Rädda var de aldrig, även om det hördes både knak och brak från skogen.

— Jag är mer rädd en kväll i stan. Men jag vet inte om jag skulle vilja övernatta ute själv. Men jag gillar utmaningar, så kanske kommer jag att göra det.

Med den första natten avklarad har Veronica fått mersmak. På februariövernattningen ska Veronicas och Katarinas tonårssöner vara med, och det kommer också att bli i ett vindskydd. I mars höjs nivån ett snäpp och vandrarduon ska sova i hängmattor spända mellan träd. I sommar väntar Lofoten.

— Jag är inte uppväxt som friluftsmänniska, det är de senaste åren jag har vandrat. Nu blir det mest varje helg.

  • Veronica Johansson gillar ordet hikefullness, som en blandning av hiking och mindfullness och handlar om medveten närvaro i naturen. Foto: Anna Steneholm
  • Rosiga kinder och snorig näsa är en del av livet för vintervandraren Veronica Johansson. Foto: Veronica Johansson
1/

Learning by doing, information på internet och vandringsgrupper på Facebook har gett kunskap.

— Att vandra är så enkelt. Det är bara att kliva i skorna och gå.

För Veronica har vandringarna blivit ett sätt att varva ner och samla kraft. En separation, livet som ensamstående förälder, halvtidsstudier till lärare kombinerat med en heltidstjänst som lärare på Bettna skola slet, och Veronica sökte efter ett sätt att varva ner och samla kraft.

— Jag började gå i skogen, och i stället för att prata i telefon, lyssna på musik eller bok tog jag av mig hörlurarna och började lyssna på fåglarna och höra tystnaden. Det gjorde så gott för mig.

Veronica Johansson

Ålder: 41 år

Familj: sonen Max 13 år, massa syskon och föräldrar

Bor: radhus i Bettna

Gör: lärare i Bettna skola

Bästa vandringsleden: Höga kusten-leden är magisk

Bästa friluftsmaten: Bullens pilsnerkorv med mos, hemma är det inte kul mat men ute smakar det så gott med den salta korven. På långa vandringsturer är det viktigt med choklad.

Lyssnar på: älskar musik, men när jag vandrar vill jag höra fågelsång.

Den mäktiga naturen vid Kebnekaise påverkade Veronica Johansson så mycket att tårarna kom. Foto: Veronica Johansson

Bästa vandringsminne: "Jag hade haft problem med foten och kunde inte ens försöka att bestiga Kebnekaise när vi var där i somras och gick själv ut på fjället. När jag satt vid en fjällbäck, helt själv, och med dalen nedanför. Det var så mäktigt med all natur så jag började gråta.

Veronica tipsar den som är nyfiken på vandring

Börja med Sörmlandsledens rundslingor, då slipper man krångla med två bilar

Hyr eller låna utrustning som tält och vintersovsäckar i början

Ha en chokladkaka med. Extra energi kan behövas.

Satsa på bra skor och ryggsäck

Vill du prova att sova ute? Var smart, dra inte iväg för långt från bilen

Läs också

( 1 st )

Läs mer om dessa ämnen

FlenFriskvårdInvandringMotionfriluftsliv natur
Relaterat