Bertil Säv berättar för Ufo-Sveriges Clas Svahn om en observation av så kallade lyktgubbar, ett fenomen som kan uppstå i myrar och sjöar där växter ruttnar, men också i annat organiskt material. Bertil hade sett hur det lyste ur en stubbe i skogen i början av 80-talet. Foto:

Spännande Ufo-rapporter från Björkvik

Björkvik

När organisationen Ufo-Sverige knackade dörr i Björkvik på lördagen var både intresset och gensvaret stort.

Det var en händelse 1989, som lockade organisationen Ufo-Sverige till Björkvik. Då såg minst två personer i Björkvik ett underligt föremål, som tycktes hänga över trädtopparna. Dörrknackningen syftade till att hitta fler vittnen till händelsen.

– Det var väldigt intressant. Vi knackade nog på hälften av alla dörrar i Björkvik, 250 av 500 ungefär. Alla var inte hemma, givetvis, men vi pratade till slut med 172 personer, berättar Clas Svahn, vice ordförande i Ufo-Sverige och en av 14 dörrknackare i lördags.

Av de 172 hade 20 varit med om något de inte kunde förklara.

– Det är 12 procent. De siffrorna har vi fått i andra projekt också, att ungefär var tionde svensk sett något de inte kan förklara. Det är spännande i sig. Med tanke på att vi har 20 000 rapporter i vårt arkiv och tio miljoner svenskar borde vi ha fler rapporter i arkivet. Det är fascinerande att det är ett så stort mörkertal och att så många sett saker. Många drar sig för att berätta. Begriper man inte själv vad man sett är det inte så lätt att berätta för andra.

Lördagens dörrknackning gav inga fler rapporter om föremålet i Björkvik 1989, men en rapport var från samma månad och samma år. Då såg en person något oförklarligt söder om Linköping och Ufo-Sverige ska nu undersöka om rapporterna kan ha samband. Man fick också flera helt nya rapporter.

– I samma område, inom 100 meters radie, fick vi sju stycken jättespännande Ufo-rapporter. De personerna kände inte till varandras iakttagelser, säger Clas Svahn.

Bemötandet i Björkvik var väldigt positivt.

– Många hade läst artiklar och hört i radion att vi skulle komma, det underlättar för oss. När vi knackade på visste 99 procent vilka vi var. Det blir inte lika stigmatiserande att berätta då. Många hade väntat på oss till och med.

Planen är att åka tillbaka till Björkvik och prata med fler.

– Vi var 14 i fem grupper som jobbade i sju timmar, men vi hann inte prata med alla. Vi kommer nog åka tillbaka åtminstone till den här gatan, säger Clas Svahn.

Läs mer om dessa ämnen

Björkvik