Foto:

Lägerliv i fordom med hyss och äventyr

Krönika av Tomas Nilsson

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Hur många har inte varit på läger i unga år? Jag skulle tro att de flesta har varit det. För min egen del var scoutlivet och seglingen en stor del av ungdomsåren.

Mitt allra första läger var på IOGT:s lägergård, Stenstorp, söder om Viren. Jag tror att mina föräldrar ville bli av med mig ett tag och få lugn och ro när nyinköpta huset på Kungsgatan skulle rustas. Jag förstår dem i dag. Men då var det svårt och jag hade en hel del hemlängtan som IOGT:aren Helge Hellkvist hjälpte mig att hantera.

Nästa läger var Hallmare 1968, ett scoutläger med tusentals deltagare utanför Västervik. Flickor och pojkar bodde på olika områden och för första gången träffade jag japaner, koreaner, tanzanier, amerikaner, holländare, fransmän och italienare. Jag älskade blandningen av människor och att få höra alla språk. Denna mix av nationaliteter gläds vi åt här hemma i dag.

Därefter har en hel radda scoutläger passerat revy. Jag har varit ledare på flera storläger där jag både producerat lägertidning och instruerat i kanotpaddlingens ädla konst. Ni skulle ha sett koreanskornas min när vi helt oförberett välte kanoter i Vänerns 18-gradiga vatten utanför Säffle på Duse udde. När vi körde kanoterna dit från hela landet vinkade vi bara till dem som hade minst två kanoter på bilen, vi hade som mest 13 på kärra och bil.

Vår egen scoutkår arrangerade dessutom egna läger både i Katrineholmstrakten och fjällvärlden. Som ung ledare fick man tidigt lära sig att ta ansvar och planera.

Men närmast hjärtat ligger ändå Sparreviken utanför Ljungskile i Bohuslän. Där var jag gli och sedan ledare under många år. Gli var benämningen på lägerdeltagaren. På det lägret var jag kanotinstruktör, seglarinstruktör, badis och programmis.

Ett kul minne för mig men inte mina ledarkamrater var när vi fixade en nattorientering. Allt var väl förberett, 40 ledare var utplacerade på kontrollerna runt lägret. Vid midnatt skulle ungarna väckas men nu var undertecknad inblandad och då blev det inte så. Jag och min ledarkompis rodde ut till en segelbåt och lade oss och sov. Inte populärt bland de andra ledarna.

I dag inskränker sig lägerlivet till turer på egen hand. Om en vecka ska det bil så kallat "skitfiske" i Norge. Fisk lär jag inte få på mina flugor men en och annan fjällbjörk lär väl fastna.

Läs mer om dessa ämnen

Krönika