– Jag möter många som är passiva och uppgivna. Jag vet ju att de har kapacitet, säger Sofi Gren och önskar många gånger att fler skulle våga och tro på något annat, bortanför socialbidrag och arbetslöshet. Foto:

"Det finns alltid en ny chans"

Mötet

Alla kan vända livet och nå lycka. Nyckeln är vilja, hopp och att våga prata med varandra. Det är Sofi Gren 58, övertygad om. För 16 år sedan kom hon som flykting till Sverige, utan någonting. I dag jobbar hon som läkare.

Kriget gjorde att hon valde att fly. Fly från Azerbajdzjan, hemlandet där hon vuxit upp, utbildat sig och skaffat sig en identitet. Hon arbetade som cheföverläkare på barnsjukhuset, hade byggt upp barnsjukvården och initierat införandet av en separat barnambulanssjukvård. Hon hade genom sitt yrke räddat liv.

När hon kom till Sverige kom hon som en 42-årig kvinna med ingenting annat än sina två söner, som då var 10 och 15 år gamla.

– Jag tänkte många gånger ”gjorde jag rätt som tog barnen hit”, berättar hon.

I nästan fyra år levde de i ovisshet om de skulle få stanna.

– Det var jättejobbigt.

Sedan kom beskedet om uppehållstillstånd.

Sofi Gren började om från noll i ett nytt samhälle, ett samhälle som på många sätt är helt olikt det hon växte upp i. Hon menar att Azerbajdzjan är ett samhälle där människor är mer hänvisade till sig själva. Samhället saknar det skyddsnät som det svenska har. Stödet kommer istället från familjen.

– Människor stödjer varandra mer i Azerbajdzjan, säger hon.

I det nya landet fanns inte familjens stöd och något annat nätverk hade hon inte. Hon var arbetslös och hade ont om pengar, men socialbidrag ville hon inte ha.

– Jag ville jobba och bli en del av samhället.

Hon återvände till miljön som hon kände sedan tidigare: sjukvården. Men nu som städare.

Hon inledde processen med att få sin läkarexamen validerad, för att få svar på vad som behövdes för att hon kanske åter skulle kunna arbeta med det hon utbildat sig till. Det skulle visa sig att det var en process som krävde stort tålamod.

Tio år gick. Sofi Gren hymlar inte med att det var tufft och att hon periodvis även hade det tufft psykiskt. Men hon gav aldrig upp.

– Jag var rädd.

Men hon var besluten om att det skulle gå och hon fortsatte att gå upprätt. Hon jobbade som undersköterska, och läste svenska och juridik parallellt för att kunna förstå hur det svenska samhället fungerade.

Tio år tog valideringsprocessen för läkaren Sofi Gren. Under väntan studerade hon bland annat svenska. Foto:

När hennes valideringsprocess blev klar skulle Sofi Gren ut på en sex månaders provtjänstgöring som läkare på en svensk vårdcentral. Hon skickade ansökningar, men det var få mottagare som hörde av sig tillbaka. En dag hyrde hon en bil och åkte ut i landet för att personligen presentera sig på vårdcentraler. På vägen hem från Karlstad, där hon hade fått ett löfte om att få komma tillbaka på intervju, stannade hon i Katrineholm för att äta. Hon sökte sig då också till vårdcentralen Linden, dit hon tidigare skickat en ansökan om provtjänstgöring. Det personliga besöket blev vändningen. Tre dagar senare kom hon på intervju och fick chansen att börja sin provtjänstgöring.

I dag har Sofi Gren specialiserat sig i allmänmedicin. Efter att i några år ha pendlat till Katrineholm och vårdcentralen Linden flyttade hon och sönerna från Stockholm till Katrineholm 2015.

I dag kan både hon och de vuxna sönerna försörja sig på egen hand. De har bostäder. Och en familjegemenskap. Här har Sofi Gren också mött kärleken i mannen som hon kallar sin själsfrände.

Sofi Gren trivs med livet.

– För mig är det här lycka.

Hon ler.

Sofi Grens recept lyder att våga och att inte ge upp, att våga se nya vägar. "Alla kan våga", säger hon. Foto:

I slutet av augusti är Sofi Gren nu redo för nästa nystart. Då avslutar hon sin läkartjänstgöring och börjar på ena sonens hemtjänstföretag.

– Jag ser att han vågar och att de som också arbetar där vågar.

Här ska hon arbeta som VD och enhetschef. En ny utmaning, som ger möjlighet att få vara med och anställa människor och bidra till nya vägar in i arbetslivet för unga.

Sofi Grens berättelse är på många sätt en saga, med ett lyckligt slut. Ändå är hon inte säker på att hon vill prata så mycket om sig själv. Hon går bara med på att göra det för att det kanske kan inspirera fler att inte ge upp. Och hon vet att många behöver hopp, det ser hon både i sitt jobb och som samhällsmedborgare.

– Jag möter många som är passiva och uppgivna. Jag vet ju att de har kapacitet, säger hon och önskar många gånger att fler skulle våga och tro på något annat, bortanför socialbidrag och arbetslöshet.

– I Sverige har människor så mycket stöd och så många möjligheter. Men många vill inte kämpa själva.

Det är viljan att kämpa själv som hon vill väcka.

– Det finns alltid en ny chans, säger hon och menar att det heller aldrig är för sent.

– Och det handlar inte om att man måste ha en hög utbildning.

Hennes recept lyder att våga och att inte ge upp, att våga se nya vägar.

– Alla kan våga.

Sofi Gren

Ålder: 58

Familj: Fästman och barn

Bor: Katrineholm

Gör: Driver HS Care i Katrineholm som erbjuder hemtjänst och hushållsnära tjänster.

Förebild: Min mor

Nästa dröm: Att skriva en bok om mitt liv.

Lycka för mig: Att mina nära och kära är friska och har det bra.

Läs också

( 4 st )

Läs mer om dessa ämnen

KatrineholmArbetsmarknadIntegrationsjukvård och hälsa
Relaterat