Onsdag i LjusgÄrden: pop up-kafé pÄ skoltid, musik och stim runt nybakta bullar. Elever frÄn Duveholmsgymnasiets och KTC:s program strömmar fram och Äter i korridorerna.
I skolbiblioteket Àr det lugnare. DÀr har Cissie Brunosson precis avslutat en trÀff med en av deltagarna i #jagmed-projektet. Efter snart 30 Ärs arbete med barn och ungdomar och med en bakgrund som lÀrare, Àr hon som klippt och skuren för rollen som elevkoordinator. Den handlar mycket om att bygga relationer till mÄlgruppens unga; att se dem, lyssna pÄ dem, stötta dem.
â Jag ska inte sĂ€tta betyg, inte vara en lĂ€rare. Jag Ă€r en hjĂ€lpare. Och dĂ„ Ă€r det viktigt att de fĂ„r berĂ€tta sin historia.
Bildningsförvaltningen har deltagit i #jagmed sedan projektstarten 2015. Syftet Àr att hjÀlpa ungdomar som Àr i riskzonen för arbetslöshet och utanförskap att gÄ ut gymnasiet med fullstÀndiga betyg. A och o Àr att de ska sluta skolka.
NÀr skolan och förÀldrarna utan framgÄng prövat allt erbjuder #jagmed en chans till för elever i nian och gymnasiet. MÄnga av dem fÄr Cissie Brunosson som sin personliga kontakt.
â Jag försöker fĂ„ dem att sjĂ€lva sĂ€tta fingret pĂ„ problemet. Det kan ibland vara svĂ„rt. DĂ„ pratar vi i stĂ€llet om hur de vill att det ska lösas. De flesta lösningarna kommer vi pĂ„ tillsammans. Det Ă€r poĂ€ngen. Vi vuxna kan sitta runt ett bord och bestĂ€mma vad som Ă€r bĂ€st utan att eleven sjĂ€lv egentligen Ă€r med pĂ„ det alls. SĂ„ Ă€r man tillbaka pĂ„ ruta ett.
Nu i höst arbetar Cissie Brunosson med ett 20-tal gymnasieelever. Projektledaren Inger Christensen ansvarar för nÄgra ungdomar pÄ vÀg in i vuxenutbildning. Niorna i behov av hjÀlp brukar komma pÄ vÄrterminen. Att gÄ frÄn högstadiet till gymnasiet kan vara ett stort och kÀnsligt steg, och projektet jobbar mycket med övergÄngar mellan skolor och skolformer.
â Vi ska inte jobba parallellt med de insatser som redan görs, utan hjĂ€lpa till med det som skolan inte hinner med eller klarar av. Det Ă€r inte lĂ€tt. Man Ă€r inte Jesus.
Projektet hjÀlper eleverna pÄ olika sÀtt att finna motivationen och lusten att stanna i skolan. Inget sÀtt Àr fel. Men elevens egen delaktighet Àr en förutsÀttning för framgÄng.
MÄnga av projektets unga Àr omgivna av ett nÀt av vuxenkontakter: rektorer, lÀrare, mentorer, elevhÀlsan, Bup, socialtjÀnsten. En viktig uppgift för Cissie Brunosson har blivit att koordinera dessa kontakter och hitta olika samverkanslösningar.
Arbetet med de just nu cirka 20 eleverna innebÀr att det finns 20 anledningar till varför de behöver hjÀlp. Minst.
â HĂ€r finns allt frĂ„n den sönderstressade, högpresterande tredjeĂ„rseleven till dem som inte har nĂ„gon skolvana alls. MĂ„nga har hamnat pĂ„ fel program. Andra passar kanske inte in i skolans fyrkantighet. Det kan vara sociala problem som gör att de inte mĂ€ktar med. NĂ„gra klarar inte av sjĂ€lva skolmiljön. Och sĂ„ Ă€r de tonĂ„ringar: allt Ă€r svart eller vitt.
En dag i veckan Àr Cissie Brunosson pÄ Duveholmsgymnasiet och KTC för trÀffar med elever och skolpersonal. Men mÄnga av kontakterna med deltagarna sker utanför skolan och ibland utanför kontorstid.
â Det Ă€r snabba puckar ibland. Elva pĂ„ kvĂ€llen kan jag fĂ„ en frĂ„ga pĂ„ Messenger eller Snapchat. Det kan vara nĂ„got de Ă€r osĂ€kra pĂ„ och vill ha svar pĂ„ direkt. Ibland fĂ„r de det, men det Ă€r inte sĂ„ att vi gĂ„r pĂ„ bio tillsammans. Ofta Ă€r det kreativt och stimulerande att vara den lyssnande vuxna. Men det kan ocksĂ„ vara tufft. Det Ă€r inte alltid man Ă€r vĂ€rldens mest populĂ€ra mĂ€nniska, skrattar Cissie Brunosson.
Men sÀttet att jobba med stort elevfokus har gett resultat. MÄlet under projekttiden Àr att Ärligen hjÀlpa ett 50-tal ungdomar, individuellt eller i grupp. FrÄn höstterminen 2016, dÄ projektet gick in i genomförandefasen, till sommaren 2017 deltog drygt 40 elever.
BÀst mÀts framgÄngen i de elever som har uppnÄtt projektets syfte: att komma tillbaka till skolan och stanna kvar.
â Det Ă€r vĂ€ldigt fĂ„ som har lĂ€mnat projektet innan de gĂ„tt ut gymnasiet.
NĂSTA AVSNITT
Del 3 av 3: De hittade vÀgen ut ur skolk och hemmasittande