Anders Göransson: De är mina vinterhjältar

Krönika

Snön låg drygt decimeterdjup på morgonen. Sucken var tung med insikten att det krävdes en rejäl insats för att gå garageuppfarten ren.

Men där fanns två spår som skar genom den annars så pudervita och släta ytan. Va, har tidningsbudet lyckats ta sig fram? Jodå, precis som varenda morgon – oavsett om det är dimma, åskregn eller snö som närmast kräver en fyrhjulsdriven bil så ligger de där i lådan, morgontidningarna. Alla tre dessutom, inte ens försenade. Då ska man dessutom veta att ingen av dem trycks i Katrineholm.

Så låt mig utse alla tidningsbud till mina egna vinterhjältar.

Men det finns fler. De som plogar våra vägar. Vilket fantastiskt jobb de utför. Timme efter timme sitter de i sina maskiner, inget åtta till fem-jobb där inte. Och om jag svär någon enstaka gång för att det ligger en plogvall i vägen, hur många gånger ska då inte de svära över felparkerade bilar och andra hinder. Men framför allt blir jag lika förvånad varje gång snön vräker ned hur de lyckas få undan den så att gator och cykelbanor blir framkomliga.

Snöröjarna är också mina vinterhjältar.

De klarar sig minsann själva. Annat är det med tv där det inte längre räcker med en programledare. Melodifestivalen, som definitivt inte är inte min grej, slår väl alla tiders rekord – alla sportsändningar med sina experter högt och låg inkluderade – när det krävs fyra programledare för att presentera Mello. Snacka om inflation.

Läs mer om dessa ämnen

Krönika