Hemma hos John Gredfors, Sofie Gredfors Skoglundh och deras döttrar Tyra-Lee och Hedda på Annedalsgatan är det full fart. Småtjejerna far runt som jehun och deras fyrfota lillebror Ebbot hänger med i svängarna. Han är sju månader med tassar som dasslock, silkeslena långa öron och en mankhöjd på 68 centimeter. Än har han inte riktigt koll på var han börjar och slutar, så en och annan uppsträckning får han av fyraåriga Tyra-Lee och 2,5-åriga Hedda när han inte hinner bromsa i tid.
– Han har ett speciellt band till Hedda. Hon får klättra på honom, kramas och pussas och när han fått nog går han bara undan. Barnen har nästan blivit som hans syskon, säger Sofie och ger sin pälskling en ömsint klapp.
För Sofie är Ebbot en dröm som har besannats. Hon upptäckte rasen i en hundtidning för sju år sedan.
– Det är en robust och godmodig hundras med vaktinstinkt, men John tyckte broholmer var för stora så det blev en fransk bulldog i stället.
– Fast i somras ledsnade jag på tjatet och sa ja i ett svagt ögonblick och Sofie började leta hund på direkten, skrattar John.
I Tjeckien hittade hon en uppfödare som hade två valpar kvar av de 15 i kullen som överlevde. Sofies föräldrar åkte 180 mil tur och retur till Prag för att hämta hem hundkillen i augusti och det blev kärlek vid första ögonkastet.
– Han har en gudomlig personlighet: lugn och snäll och väldigt trygg i sig själv. När han kom vägde han 18 kilo, nu väger han 35. Han äter 15 dl torrfoder om dagen och sen får han lite matrester.
Broholmer är en ras som började avlas fram i mitten av 1800-talet av greve Frederik Sehested på godset Broholm på Fyn. Efter andra världskriget dog rasen ut, men på 1970-talet kom den tillbaka tack vare ett avelsprogram.
– Traditionellt vaktade de slott och tivolin och tikarna användes som ammor till lejonungar på zoo. Utseendemässigt påminner broholmer om en ridgeback, men de är lugnare och tåligare, berättar Sofie.
Ebbot, som gett upp försöken att åla sig in under en köksstol, lägger sitt stora huvud i Sofies knä. Det är lätt att smälta för hans sammetsbruna blick. Det finns bara 140 hundar av hans slag registrerade i Sverige och Sofies dröm är att starta broholmerkennel.
– Jag har ställt mig på väntelistan för en svensk eller norsk tik. Man kan aldrig få för många broholmare, skrattar hon.