Varje morgon såg Elvy den vackra, mäktiga granen i hörnet av Prins Bertils gata och Dalagatan, trygg och välbekant och ett riktmärke under försiktiga promenader. Varför sågades den ner, undrar Karin Arlert. Foto:

Varför sågades Elvys gran ner?

INSÄNDARE

Den minsta boken i min bokhylla heter "Granen" och är endast tre gånger fem centimeter. Det är en vacker men sorglig saga av HC Andersen, som handlar om en gammal gran som varje år inför jul plockas ner från den kalla vinden, och får komma ner i ljuset och värmen till familjen, där den pryds med glitter och allsköns ljuvligheter.

Det här är en insändare med syfte att påverka. Det är läsare och andra externa skribenter som skriver texterna och det är deras egna åsikter som förs fram, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Men en jul bärs den i stället ut på backen och huggs i småbitar för att till slut eldas upp i kaminen.

Jag kommer att tänka på den boken när jag får höra sagan om Elvy. Den sagan är dessvärre alldeles sann. Elvy är snart 90 år och bor på Söder i Katrineholm. Hösten har varit tung för Elvy. Hon är änka sedan flera år och tidigt i höstas drabbades hon av stroke. I oktober dog hennes dotter.

Det gäller att få dagen att gå och att glädjas av det som finns kvar. Varje morgon när hon fäller upp persiennen ser hon den vackra, mäktiga granen som syns över nästan hela kvarteret. Den står där så stor och trygg och välbekant. När hon tar sina försiktiga promenader så har hon alltid den som riktmärke, om det skulle hända något, så hon inte skulle hitta hem.

En morgon vaknar Elvy till ett ihärdigt, malande ljud. Hon tittar ut men ser ingenting. Efter ett tag hörs ett bedövande dån, som nästan får marken att gunga. Då ser Elvy, det är granen som fallit. Hon går ut och går fram till den. Elvy är uppväxt på landet med storskogen bakom ryggen.

Hon ser att roten är alldeles frisk och hon räknar åldersringarna. När hon räknat till hundra orkar hon inte mer. Hon går hem och säger till sin väninna, som hon ringer: "Nu kan de få hugga ner mig också".

Elvys gran stod i hörnet av Prins Bertils gata och Dalagatan. Eftersom jag själv och mina grannar nyligen drabbades av samma sorts brutalitet, då fyra små frukträd, som vi hade nedanför våra fönster, en eftermiddag plötsligt var borta, nedsågade, så förstår jag precis hur Elvy känner och jag blir så upprörd.

Våra träd var kanske små, och för andra oansenliga, men de stod så fint på rad och blommade långt fram mot hösten med mörkröda små frukter. För att inte tala om alla småfåglar som flög omkring och fick mat där under kalla vintrar.

Kommunens och service- och teknikförvaltningens mantra är "säkerhet". Park efter park ska förnyas och göras ljusa och säkra.

Träd huggs ner eller stympas, Man glömmer att säkerhet även har en andlig dimension. En psykisk risk kan också fälla en människa.

I en stad är ett träd, en dunge eller bergknalle positivt för en stressad eller ledsen människa. Vi hör ihop med naturen och mår bra av den.

Dessutom påtalar klimatforskarna att träd kommer att behövas alltmer i framtiden, för att skydda oss mot kommande stormar, översvämningar och brännande sol.

Varför sågades Elvys gran ner?

Karin Arlert

Läs mer om dessa ämnen

Insändare