Första utflyktsdagen gick till Norrköping och vi beslöt oss för att på hemvägen stanna och äta i Rejmyre.
Vi har sedan tidigare bara positiv erfarenhet av denna restaurang, men denna afton runt 17-tiden var det stängt och det visade sig att de alltid har stängt på kvällen, även i semestertider.
Pizzerian i Strångsjö fick rädda två hungriga själar.
Två dagar senare beslöt vi oss för att gästa St. Djulö och frossa i deras gravade lax. Men icke heller denna restaurang önskade oss som gäster.
En servitris upplyste oss om att ”söndagar stänger vi fem, för vi har faktiskt arbetat sedan i morse”. Uppenbarligen finns det ont om personal i Katrineholm.
Det var inte bara vi som fick vända i dörren, ytterligare sex personer fick liknande svar som vi. En räksmörgås från pizzerian i Strångsjö fick bli dagens middag.
Dagen därpå åkte vi en långtur med kaffekorg i Sköldinge och Lerbo trakten. För att fira kvällen beslöt vi oss för att prova den nya restaurangen i Stadsparken.
Vädret var strålande så vi satte oss ute vi ett bord. Genast dök det upp en ung servitör och undrade om vi ville äta ”för köket stänger om 10 minuter”.
Klockan var 17.50! Vi svarade att vi naturligtvis ville äta, men att vi kunde gå någon annanstans. Svaret blev ”om ni skyndar på med beställningen så kanske jag kan hinna få kocken att ta ordern”. Vi åt en sagolikt god oxkind och röding.
Men när vi skulle betala så fick vi besked om att ”vi tar inte kontanter bara kort”. Borde man inte upplysa om detta vid beställningen eller ha en skylt på bordet som information?
Några dagar senare beslöt vi oss för att äta lunch på Dufweholms herrgård. Laxen var underbar, den riktigt smälte i munnen. Men notan blev inte så rolig, det hemgjorda bubbelvattnet med en skiva citron kostade 32 kronor flaskan! Ett ok pris för Loka och Ramlösa men inte för hembubblat kranvatten!
Dessutom tog man inte heller här kontanter, utan bara kort. Att upplysa om detta fann inte servitrisen nödvändigt.
Nästa sommar åker vi nog till Västkusten...
Tant Gnäll och farbror Skäll