Jag har lite krämpor som kommer på ålderns höst. Men jag ska inte klaga, det finns det som har det värre.
Det var därför med sorg i hjärtat som jag häromdagen fick reda på att du, min distriktssköterska Jenny, ska sluta. Du har funnit kärleken och ska börja ett nytt liv i en annan stad. Det är inget fel på de andra systrarna på vårdcentralen i Vingåker, de är så rara. Men ingen är som "min syster". Min Jenny, min Jenny, som jag kommer sakna dig!
Ibland när jag kommer till vårdcentralen kan jag känna mig lite ledsen, men efter att ha pratat med syster så känns det alltid mycket bättre. Jag går därifrån med ett leende på läpparna.
Du är så ung, har fart och fläkt, men ack så omtänksam, noggrann och kunnig. Du har varit en klippa för mig. Jag har alltid kunnat ringa och prata med dig om mina bekymmer. Jag har kunnat prata med dig med mina frågor, om det är något jag inte har förstått efter att jag har varit hos läkaren. Du ställer upp i vått och torrt. Inget är omöjligt för dig. Alla skulle ha en Jenny i sitt liv. Du är alltid glad och trevlig. Lite klämcheck skulle jag nog kunna säga. Jag får en liten kram när vi träffas, en klapp på kinden. Du ringer mig lite när och då och frågar: "Hur är det med dig Karin?" Om du visste vad den omtanken värmen en gammal kvinnas hjärta.
Jag skulle kunna skicka det här brevet till dig min vän. Men då hade inte alla andra fått reda på vilken ängel du är. Mina väninnor och jag pratade om saknaden vi kommer att få när syster slutar, du förtjänar en Dagens ros. Som jag kommer att sakna min Jenny.
Jag önskar dig lycka till i framtiden med kärleken och ditt nya jobb. Jag säger som du alltid brukar säga: "Sköt om dig!"
Karin