För några helger sedan arrangerades en stor gymnastiktävling i Katrineholm. 1 200 ungdomar och barn tävlade i flera olika svårighetsklasser benämnda A - D. I de olika klasserna tävlar man på kunskapsnivå i stället för i många andra sporter i ålderklasser.
Denna tävlingsform var ganska tydlig under lördagens klass B-tävling och fick mig att fundera. 27 lag ställde upp varav fem lag var från Katrineholm och resterande lag kom från orter som Karlstad, Linköping, Motala, Örebro och så vidare. Man kan fundera på vad dessa ungdomar och ledare tänkte när de under eftermiddagens första pass fick se ett lag från arrangerande förening bestående av kvinnor i en ålder från 20 år och uppåt som ställde upp i denna förhållandevis lätta tävlingsklass. Förvåningen kanske blev ännu större när dessa "ungdomar" sedan visade sig vara ledare för de andra två lagen med barn och ungdomar som ställde upp i denna klass från samma förening.
Detta fick mig som sagt att fundera: Hur tänker barnen i de andra två lagen när man möter sina egna ledare? Finns det någon chans att tävla mot sina ledare? Hur tänker man som ledare när man gör så här? Låter man barnen och ungdomarna i denna tävlingsklass få en chans att vinna eller är ens eget bekräftelsebehov så stort?
Hur tänker ledare och ungdomar i motståndarlagen?
Och hur tänker man som förälder i denna förening eller i andra föreningar? Skulle mina barn gå i denna förening så skulle jag starkt fundera på vilka värderingar som är viktiga för mina barn och om denna förening tänker på barnen och ungdomarna i första hand? Det kanske även är dags för gymnastikförbundet att ta sig en fundering på vilka tävlingsregler man ska ha vid tävlingar?
Måste avsluta med detta från denna tidnings hemsida och reportaget om tävlingen. "Vi tävlar i truppgymnastik hela helgen. I dag på lördagen är det de yngre och i morgon söndag kommer det lite äldre barn och ungdomar, berättar tävlingsledaren Lotta Nilsson". Intressant tanke eller hur?
En åskådare