I hundra år har vi människor kämpat för rättvisa på alla sätt. Att känna sig orättvist behandlad ska inte behövas, tycker vi. Det vore enkelt om alla individer var exakt lika, tänkte och gjorde exakt lika. Verkligheten är att vi alla är olika med olika uppväxt, erfarenheter och förmågor. Inte ens samma arbete utför vi likadant.
Ändå krävs det att en arbetsgivare ska ge lika lön för alla kön i rättvisans tecken. Vi är inte bara olika kön, vi är olika individer med bakgrund och förmåga som gör att vi utför arbetet mer eller mindre intelligent och effektivt. Ska då arbetsgivaren tvingas betala samma lön oavsett arbetsresultat? Jag talar inte om rena tempoarbeten utan om alla andra arbeten, där arbetsresultat är svårmätbart kvalitetsmässigt och på sikt.
Eftersom vi alla är olika med olika förutsättningar och förmågor, är det verkligen rättvist att behandlas lika? Fundera på det.
Samtidigt som vi reagerar så starkt mot att bli orättvist behandlade, kämpar vi hela livet för att ha det bättre än grannen. Endast om grannen har det sämre tycker vi det är rättvist. Gäller naturligtvis inte dig, men det gäller medelsvensson i minst hundra år. Fackförbund har kämpat för att få lika lön för medlemmarna. Det är deras jobb.
När arbetsgivaren vill behålla en skicklig specialist inom ett specialområde måste specialisten få mera betalt för att stanna. För att göra fackförbunden till lags måste arbetsgivaren göra specialisten till chef, för att kunna ge lönelyftet. Annars blir kollegorna orättvist behandlade. Resultatet blir ofta att arbetsgivaren får en dålig chef till högre lön som egentligen helst vill vara specialist, men nu måste försöka lära sig att vara chef.
Så mycket i vårt samhälle är grundat på missuppfattningar, som politiker underblåser för att bli populärare än kollegorna. Då gäller inte jämställdhet, likställdhet eller rättvisa.
KAJ