Olof Landströms bildspråk är som en trygg filt, i milda färger och i en miljö där vi känner detaljerna väl.
Lotta Olsson har en exakt rytm i sin berättelse på rim, men inom ramen för det exakta ryms så mycket lek som inte alls har några ramar. Det är beundransvärt att kunna behandla språket så.
Det märkliga är, att Olsson utan vidare skulle kunna publicera sin berättelse utan bilder och Landströms bilder skulle bära en berättelse även utan ord. Så bra är de. Men tillsammans skapar de en rent förtrollande läsupplevelse som det tar tid att hämta sig från.
Ovanligt nog för en bilderbok finns en äldre kvinna i berättelsens centrum. Hennes stillsamma liv skildras med stor ömhet. Hon har baskern, handväskan, katten, tofflorna och krukväxterna.
Hon sköter sina vardagssysslor och brygger sitt kvällskaffe innan hon hamnar framför naturprogram på tv och slumrar till, så där som man ofta gör. Där, i sömnen, kommer fantasidjuren till henne.
En tiger och flodhäst är ett och spindlarna tar av sig benen och rullar fram. När damen senare lägger sig tillrätta i sin säng byter berättelsen karaktär från det vilda till det milda.
"Allting stillnar, kropp och tankar.
Älg och ödla blinkar tungt.
Alla med en puls som bankar
släpper taget, somnar lugnt."
Alla slår sig till ro, i djungeln, i havet, i skogen och i jorden. Färgerna blir dova i natten och "När vi blundar" måste vara perfekt som godnattsaga.
Som läsare vaggas man nästan till sömns innan en ny dag randas för damen och hennes katt. Men dessförinnan har man fått en påminnelse om det oändligt stora och oväntade som händer både inne i oss och ute i stora världen en ovanligt vanlig natt. Olof Landström och Lotta Olsson är strålande guider till verkligheten innanför verkligheten.