Någon har underlåtit att plocka upp efter sig, eller rättare sagt, hoppas jag, hunden. Nåja, det är lätt hänt, tänker jag.
Men någon meter längre fram dyker det upp en hundlort till. Slarvigt, tänker jag. Men tanken hinner knappt tänkas, så ser jag ännu en. Och som ett pärlband ligger de där utströdda på rad.
Jag kan inte räkna dem alla och vill det inte heller förresten. Men fortsätter det så här kanske man får döpa om Lustgården till Lortgården.
P. Ábies