Den 19 oktober gör mig Kjell Arne Persson äran med ett svar på min insändare om koldioxidens oförmåga att göra något märkbart åt klimatet. Men han svarar på något jag inte sagt, och lyckas inte förklara vad han menar, så det måste jag gissa: Förmodligen att IPCC:s (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) katastrofvarningar ska tas på allvar. De förutsätter nämligen att mer koldioxid ger mer värme, som orsakar katastrofer.
IPCC bygger sina spådomar på datorsimulerade "klimatmodeller". Dessa har förutsagt ständigt stigande temperatur, smältande polarisar, accelererande höjning av havens nivå, växande öknar samt fler och värre orkaner. Allt detta har varit fel. Tror Kjell Arne på folk som haft så grundligt fel så många gånger?
Isen i Arktis är ett bra exempel. Den skulle försvinna helt denna sommar. Men vid årsminimum i september var den mer än 50 procent större än i fjol och dess tillfrysning ligger nu två veckor tidigare än i fjol. Det är lätt att kolla på: dmi.dk/groenland/arktis/havisareal/
IPCC svarar att ett år är för kort tid och att isen har minskat under 30 år. Men 30 år är också för kort tid. Polarisarna har alltid svängt upp och ner i faser om cirka 30 år. När den minskar i norr, växer den i söder – och omvänt. Isen runt Antarktis slog historiskt rekord i år. IPCC redovisar inga tecken på att denna rytm skulle ha brutits, men påstår ändå att Arktis blir isfritt 2040. Så demonstrerar IPCC sin graverande okunnighet.
Solen uppträder nu så extremt som den gjorde under det kalla 1600-talet. Många forskare har kritiserat IPCC för att negligera solens verkan på klimatet. De ser de kalla polerna som en följd av solens ändrade aktivitet och hänvisar till denna, som gör sannolikheten hög för att de närmaste decennierna blir kalla. IPCC kan inte tas på allvar.
Sture Åström