Det har spridits ofattbara mängder grovgrus, tjocka lager grus, singel och sand åren 2016-2017 i Vingåker.
Exempel: Ett tjockt lager grovgrus spreds i Sundbyskog. En uppretad äldre man: "nu får man ställa in mopeden". Cykla? Otänkbart.
Ett gigantiskt lager grovgrus spreds i Kesätter. Ingen kunde därefter färdas på vägen ifråga.
Grovt grus spreds i Vad och Sävstalund. En väghyvelförare: "Du kan väl cykla ute på vägkanten". Omöjligt.
Dessa djupa hålor, pottor på vägarna, hur ska man hantera dem? För att avhjälpa sprids grovgrus. Tyvärr till ingen nytta, hålorna återkommer.
En idé: Ett par hinkar med grovgrus lastas i bilen + spade. Sedan går man glad i hågen ut och fyller igen de där hålorna, hoppas att ansvarig vägentreprenör inte lägger hinder i vägen för detta. Några rejäla högar med grovgrus ute vid vägarna vore önskvärt.
Ovanstående funderingar kan provocera, uppröra, väcka ilska. "Ska folk springa omkring på vägarna och roa sig med hink och spade? Livsfarligt".
Knappast livsfarligt, Det är idiotsäkert på skogsvägar i glesbygd, bara man är noga med var man ställer bilen. En gång hittade jag en hög med grovgrus, fyllde igen en hel del hålor, jag blev mäkta populär, det gillades av ortsbefolkningen.
Det kommer att bli en favoritsysselsättning för glesbygdens lantbrukare, husägare godsägare, som månar om sina vägar (lite skämt, lite allvar).
Laila Olsson, Hjortgränd, Vingåker.