Kommentar till insändaren "Två eller fem i kedjan" publicerad 21 april.
Kenneth Gustafsson undrar hur det skulle gå om det ordnades en fotbollsmatch mellan gårdagens uppställning och någon modern sifferkombination. Gustafsson tror mycket på gårdagens uppställning, för fem i kedjan är trots allt fler än två.
Riktigt så enkelt är (var) det inte. Den uppställning Gustafsson hänvisar till brukade kallas WM-uppställning. Om man tittat på bokstävernas utformning så förstår man vad som menas. W:et var kedjan med de två inrarna i en tillbakadragen position bakom yttrarna och centern. M:et var försvaret med de två halvorna i en position framför ytterbackar och centerhalv. Så i realiteten var den klasiska uppställningen en 3-4-3 uppställning, där mittfället bestod av en kvartett uppställda i en kvadrat. I dag mixtras det ju med varianter av de här sifferkombinationerna. Mittfältskvadraten kan till exempel vridas så att den blir en diamant. Variationerna är mångfaldiga.
Men den största – och tycker jag, avgörande – skillnaden är ytterbackarnas och yttermittfältarnas roller. Backarna är mycket viktiga komponenter i anfallsfotbollen. De ska kunna göra rusher i sina korridorer när tillfälle ges. Gårdagens backar gick aldrig över mittlinjen. På samma sätt är yttermittfältarna fria att vandra inåt i planen och upp och ner längs linjen.
Så om det bara hängde på uppställningen skulle dagens modell vinna överlägset. Nu finns mer utrymme för improvisation och individuella prestationer. Och dessutom är dagens spelare taktiskt, tekniskt och fysiskt överlägsna gårdagens.
Urban Lundin