Om man ser sig om i samhället så finner man lätt att de rika blir allt rikare och de fattiga blir allt fattigare. Vi kommer ju ihåg vid de tidigare deklarationstillfällena med de långa tabellerna för att beräkna progressiviteten i beskattningen. De var ju för att de med större skattekraft skulle betala en procentuellt större del av sin inkomst i skatt. Den skillnaden finns ju knappast alls i dag.
Privatiseringen har som jag ser det gått för långt. Om du vill starta ett företag så kan du väl inte räkna med att få det finansierat med skattemedel. Undantag från den regeln finn ju när det gäller skolor och åldringsvård. Där ställer samhället upp med finansiering. Hur kan det bli pengar över att dela på är en fråga då de får samma tilldelning av medel som de kommunala skolorna, där allt går åt till verksamheten.
Nej om man vill starta skolor eller åldringsvård får man väl som i all privat verksamhet se till att ordna finansieringen. Dessutom är det ju så att de nämnda verksamheterna har möjlighet att plocka russinen ur kakan genom att se till att undvika problem i verksamheten. Om vi tar bort bidragen till dessa så får ju kommunerna in lika mycket skattepengar som nu att lägga på de problem som de privata inte vill ha.
För att gå vidare med bidrag så är ju barnbidragen en bra bidragsform då den delas ut i kronor. Det borde man också göra med alla andra bidrag. Samma sak borde även ske när det gäller löneökningar. Om den som tjänar 100 000 kronor i månaden och den som får 15 000 båda får en tusenlapp mer i sitt lönekuvert så betyder det ju väldigt mycket ju lägre lön man har.
Detta system verkar utjämnande över tid. Det var angående utbetalningarna.
När det rör alla avgifter så borde de vara i procent på den intjänade lönen. Jag var inne på bolagiseringar och tänker då på de bolag som ägs av samhället. En fråga man ställer sig är väl om de har tillkommit för att medborgarnas inflytande och insyn begränsas. Det är ju i så fall ett betydande demokratiunderskott.
Detta inlägg är bara lite av min vision. Tänker vi till kanske fler har visioner.
Bengt Tholin