Under promenad på Stockholms gator såg jag den ena tiggaren efter den andra med inövade lidande, vädjande, deprimerande ansiktsuttryck. Så plötsligen, där satt en flicka som tittade mig i ögonen med ett stort leende. Det lönade sig. Hon fick till sin stora förvåning 500 kronor. Enligt Dahlströms resonerande resulterar det i att vi får se flera glada människor och det sprider sig.
Att det skulle vara bättre att ge till hjälporganisationer hävdas också. Där vill jag protestera, för mer än man tror går till administration och mera tiggande. En av de behjärtansvärda organisationerna hade turen att jag fick ett inbetalningskort då jag hade en givmild dag och ville hjälpa till. I stället för beloppet de bad om, betalade jag väsentligt mera. Ni kan inte föreställa er hur många inbetalningskort jag fått från den organisationen därefter. De fick en rejäl slant hellre än att jag skulle göra många utbetalningar. Tacket jag fick var att de slösar på att bombardera mig med inbetalningsuppmaningar (inte gratis för dem). Jag avsåg att mitt bidrag skulle användas till hjälpverksamheten, inte till Postverket. Nu belönar jag hellre tiggare på gatan som sprider glädje omkring sig.
Var glad och tacksam att du har råd. Framför allt, visa att du är glad. Det sprider sig.
KAJ